Grattis älskade unge!

Sju år blir han idag, min stora kille!!! Han vaknade redan halvfem och kom in till oss och suckade...Jag sa till honom att gå och lägga sig bredvid mig och fortsätta sova. Sen tog det bara fem minuter så kom nästa unge och snörvlade som om han hade betalt för det! Det slutade med att dom låg kvar och jag gick och la mig i lilla K´s säng. Det tog väl en halvtimme så var stora L tillbaka i sin egen säng. Efter en stund gick han upp och kollade på klockan, suckade och gick och la sig igen. Vid kvart i sju gick han upp igen, kollade på klockan, suckade, gick och la sig och började GRÅTA!!! Jag frågade hur det var och om han verkligen grät? "Ja, ni sjunger ju aldrig fast ni lovat!" Så det var ju bara att masa sig upp och väcka de övriga. Men det blev ju ganska vältajmat eftersom stora L är född 06.52, så prick då sjöng vi för honom!!!
Hur gick det till när han föddes då undrar ni (eller??). Jo, på kvällen den 2:a vid halvåtta ungefär (jag kollade på Vänner halvliggande i soffan) så gick vattnet. Helt utan förvarning. Jag for upp och hojtade på P, som DEFINITIVT inte hade tänkt sig att vi skulle föda barn tio dagar före utsatt tid. Han hade nämligen precis startat upp en projekt på Sveriges Radio och skulle "dra igång" det under två veckor! Som tur var så bodde vi ju bara ett kvarter från SR!
Nåväl, det blev lite ringa till BB, fråga lite och dom tyckte att vi skulle åka in för en koll. Vi ringde våra mammor och sa att vi var på väg in och då var väl klockan kring nio skulle jag tro.
In på BB, kolla lite, inga värkar, hem igen. Fick en tid kl.9 nästa morgon för ytterligare en koll (haha). Ringde mammorna och sa att allt var lugnt, vi var hemma igen.
Tog en dusch, la huvudet på kudden vid halv tolv och DÅÅÅÅ började värkarna. Sen var det värkar i några timmar, jag ringde BB, vänta hemma, duscha varmt, skrika lite (för det gjorde ont förstås, men det fattar ju vem som helst). Vid halv fyra började jag tycka synd om grannarna så då ringde vi igen och sa att vi ville komma in. Hade klockat värkarna och det kändes som att det var dags. Vi kom in vid fyra, öppen fem cm (duktig flicka), kl fem öppen åtta cm och kl sex var det bara att köra! Åsså tog det alltså 52 minuter innan allt var klart. En 3.415 gram tung och 50 cm lång fantastisk liten människa kom upp på mitt bröst och lyckan visste inga gränser! Pricken hade äntligen kommit! Lite blå, andades typ inte, men dom fick igång honom efter lite omild behandling med en handduk!
Sen ringde vi mammorna igen som lyckligt ovetande sovit hela natten igenom utan att ha en aning om vad deras barn höll på med hela natten. När vi väl ringde igen var ju allting redan klart!!!

Så grattis min älskling, min förstfödda lilla stora kille! Jag älskar dig i all evighet!
Puss från mamma!