Tack!

Tack P för att du passade killarna under begravningen och Tack Brasserie Bobonne för de underbara snittarna till mottagningen efteråt.
Begravningen var nåt av det jobbigaste jag varit med om. Akten var oerhört fin och stämningsfull. Inte en psalm så långt örat nådde utan enbart "populärmusik" uppspelad från CD e dyl. Antagligen deras favoritmusik. Det var en tjej som sjöng "Så skimrande" och all heder åt henne, hon klarade det utan att gråta. Det var tre killar som höll tal, två av hans bästa vänner åsså min man (hans chef och närmsta kollega). Trodde att jag skulle bryta ihop fullständigt när P höll sitt tal. Jag har ju "petläst" det och grinat floder under tiden, men denna gång höll jag mig. Jag retade mig mest på att han svor tre gånger. Men det var väl ett sätt för mig att försöka hålla mig neutral... Akten avslutades, efter defillering, med Helen Sjöholms ord: "Jag vill känna att jag LEVT MITT LIV". Det var oerhört fantastiskt att se alla dessa männsikor samlas för att ta avsked av en man, pappa, familjemedlem, god vän och kollega. Kapellet var fyllt till bristningsgränsen och jag tror att inte ett öga var torrt. Hur vi faktiskt BRYR oss om en person som vi känt på olika sätt, hur vi berörs av hans och hans familjs öde...
Jag kan inte annat, kära bloggläsare, än att be er stödja cancerfonden. För det GÖR skillnad. Inte idag, inte imorgon, men så småningom. Hade inte forskningen kommit så långt som den gjort idag så hade vår vän gått bort för flera år sedan. Han lurade döden många gånger, främst tack vare sitt goda humör och jävlar anamma, MEN också tack vare att forskningen gått framåt och det finns nya, outforskade behandlingmetoder. Dessa provade vår vän och tack vare dessa fick hans son tid att få ett eget minne av sin pappa. Det är trots allt stor skillnad att mista sin pappa som fyraåring eller som åttaåring. Vi vet att han inte var rädd för att dö, men han var rädd för att dö för tidigt...att hans son inte skulle komma ihåg sin pappa... Det gör han nu, och vi ska tillsammans göra allt för att hjälpa honom att komma ihåg sin pappa som han var, med både goda och mindre goda sidor!

Vila i frid, R. Vi minns dig med glädje!
/s