Sorglig dag...

Idag är det sista semesterdagen för i sommar. Det skulle väl kunna vara okej om det inte vore för att semestern inte kunde sluta på något sorgligare sätt. Vi ska på begravning idag, P och jag. Av en ung människa som gått bort alldeles för tidigt i livet. Livet blir inte som man tänkt sig och det gäller att ta vara på det så länge det varar. Det är så lätt att säga så och sen när man är mitt uppe i lämningar, hämtningar, fotboll, simskola, kalas, mat, lek etc etc så är de ändå så oerhört lätt att glömma bort... Glömma bort att inte alla får uppleva när ens son börjar andra klass, inte får vakna bredvid sin fru på morgonen, inte får vara med när ens barn tar studenten, gifter sig, får barn....
Vår vän (och kollega till P) har varit sjuk en längre tid, men har burit sin sjukdom med högt huvud och aldrig haft långt till skratt. Livet och döden har gått hand i hand, men ända till nu i somras så har livet alltid vunnit. Nu finns han inte mer och vi ska idag ta farväl. Han blev lika gammal som P, har fru och har en son som är åtta...kanske är det därför jag har så mycket känslor i kroppen en dag som denna... Det kunde lika gärna varit vi....
Efter begravningen kommer alla kollegor att samlas härhemma hos oss och...försöka förstå...???
Men det finns inget att förstå...varför livet är så orättvist. Men jag tror att han skulle ha velat att vi var glada så det ska vi försöka vara.
Och kom ihåg att inget varar för evigt och ta vara på livet, det går inte i repris.
Genom sorgens mörker, lyser minnenas ljus.

/S